|
Beställ vårt
nyhetsbrev
Sign up for our
newsletter
Allmänna länkar
längst ner
på sidan
General links
at the bottom
of the page
| |
               
|
 |
... en tillbakablick
|
|
1962 | En ranglig flicka i sin värsta ålder krälar omkring på golvet i textilslöjden i skolan och låtsas leta efter en borttappad nål. Hon är beredd att göra vad som helst för att slippa handarbete, och det är mamma eller moster som färdigställer projekten. Det är förmodligen nu som hon börjar utveckla
sin kreativa ådra för att hitta nya ursäkter för att undvika de förhatliga redskapen.
Smaken för osannolika huvudbonader, en genetisk defekt nedärvd från hennes far, har dock med åren blivit mera sofistikerad. |
Foto:
Torleif Lavold |
|
|
1970 |
Foto:
Tony Landberg |
En egensinnig tonåring har börjat sticka. Dels för att de tröjor hon vill ha helt enkelt inte finns i butikerna, dels för att fördriva tiden på mattelektionerna. Sitt förstlingsverk tar hon med sig upp på Damernas Världs redaktion. Hon får inte bara uppskattning, hon får betalt!
Komplicerade uträkningar upptar idag en stor del av hennes tillvaro. Inte
sällan blir resultatet detsamma som i gymnasiet: "Rätt tänkt men fel uträknat". Tur att det finns stickkunniga korrekturläsare. |
|
|
1980 | Det blev inte någon antropologisk lingvist av den lilla flickan i den konstiga hatten, det blev en formgivare på heltid. Garnfirmor och tidskrifter köper de tröjor hon kommer med, och frågar efter mer.
Hon söker nya utmaningar och vill hela tiden utöka sina egna kunskaper om olika
sticktekniker. Hon upptäcker att den lärobok hon hade behövt helt enkelt inte finns. Så hon skriver den själv. Året efter kommer hennes andra bok,
Stickmodeller med variationer. |
Omslagsfoto:
Sven-Erik Rova |
|
|
1990 |
Foto:
Ewa-Mari Johansson |
En vid det här laget väletablerad stickformgivare får ett nytt, udda uppdrag. Hon ska illustrera en bok om forntiden, och begraver sig i vikingatidens vackra och uttrycksfulla ornamentik. Här finns flätmönster som "inte går" att sticka. Inte ännu.
I hennes formgivning är det nu flätmönster för nästan hela slanten. Elsebeth förklarar själv sin förkärlek
för att sticka flätor med att hon är lat. F-n tro't.
Bilden, ur Femina, är från 1992. Den förebådar på sätt och vis vad som skulle komma: stickade vikingamönster. Men tekniken är ännu inte färdigutvecklad. |
|
|
1993 | Bilden visar en kofta från 1993:
Tyra. Elsebeth har kommit en bra bit på väg i utforskandet av vikingarnas flätornamentik, men fortfarande saknas den sista pusselbiten: tekniken som gör det möjligt att låta flätor byta riktning, och att skapa frilagda motiv.
Bilden är dock från år
2000, ungefär den tid då hennes man och samarbetspartner, Anders Rydell, på allvar börjar blanda sig i fotograferandet (förutom allt annat som han blev, och blir, inblandad i). |
 |
|
|
1994 |
Foto:
Per-Erik Berglund |
En av de första modellerna där Elsebeth använder sin tekniska innovation är den avbildade
Svava, som skapades 1994. Bilden av hela plagget kom så småningom att pryda den första affischen till utställningen Stickat i vikingarnas spår, och den inkopierade ärmen visar en frilagd mönsterdetalj, hämtad från ett vikingatida dräktspänne i brons från Skabersjö i Skåne.
Vid den här tiden vaknar
också insikten att här finns material till en bok och en utställning. Projekt Stickade vikingamönster hade fötts. Följ länken om du vill läsa mer. |
|
|
1997 | Utställningen har urpremiär våren 1997, och boken om projektet kommer 1998.
Både utställning och bok presenteras på egna sidor, så här har vi valt att visa en modell som inte visas på någon av dem, men som finns med i bådadera:
kofta/huva/ryggsäckskombinationen
Vigdis.
När detta skrivs har utställningen visats på ett femtontal platser
i Sverige och två i USA. Boken finns utgiven på sex språk. Det är inte en överdrift att påstå att projektet markerar ett viktigt steg på Elsebeths väg till internationellt erkännande. |
Foto:
Per-Erik Berglund |
|
|
1997 |
 |
1997 får Ingen Konst AB också den svenska agenturen för garner från danska Gepard. Det står snart klart att den svenska marknaden kräver anpassad design, och Elsebeth släpper loss en kreativ flodvåg.
Bilden, från 1999, visar ett av de många plagg som blev resultatet av tillgången till de danska garnerna.
Parallellt med det arbetet
fortsätter hon sitt samarbete med svenska grossister och garnfabrikanter. Trots att stickning är hopplöst omodernt i slutet av 90-talet finns det god efterfrågan på Elsebeth Lavold Design. |
|
|
1998 | Amerikanska
Knitter's Magazine får upp ögonen för formgivaren från Sverige, mycket tack vare Elsebeths amerikanskfödda vän och kollega
Cornelia Tuttle Hamilton,
som numera bor i Sverige.
Modellen på bilden,
Gefjon från vinternumret 1998, är den första tidskriften publicerar. Det har blivit många flera sedan dess.
Det första steget i processen att göra Elsebeth Lavold till en del av den svenska exportindustrin har tagits. |
Foto:
Alexis Xenakis |
|
|
2001 |
 |
Ett lekfullt och färgrikt avbrott i arbetet med de tekniskt krävande och "akademiska" vikingamönstren blir till boken Stickat med I-snoddar.
Här finns allt från rena nybörjarprojekt till mera avancerade modeller, alla i en rolig, lättstickad och i Sverige ganska okänd teknik.
Boken markerar också det definitiva
cementerandet av design- och produktionsteamet Lavold-Rydell: Elsebeth formger plaggen och skriver de tekniska texterna, Anders fotograferar, skriver kringtexter och står för den grafiska formgivningen. Så har de arbetat sedan dess. |
|
|
2003 | USA-äventyret tar ordentlig fart. Utställningen skeppas till Minnesota, och Elsebeth presenteras som en "World Class Designer" på det gigantiska evenemanget Stitches West i Kalifornien. USA:s ledande garnföretag, KFI, erbjuder henne att utveckla en egen garnlinje. Den taniga jäntan som hatade syslöjd har blivit ett världsnamn inom
stickformgivning.
På bilden syns Elsebeth tillsammans med sin walesiska kollega
Sasha Kagan
under ett besök i Kent, Washington 2004. Den ömsesidiga uppskattningen är uppenbar, även om båda bär sin egen design och inte varandras. |
 |
|
Fortsättning följer säkert...
|
|
