Artikel: Valentina Kuprina / Ingen Konst AB

Stenrik textilkonstnär

Konstnären som en svårtillgänglig dysterkvist? Valentina Kuprina är ett minst sagt levande bevis för att den myten är falsk.

Var och en med ett uns av kunskap om den textila konstens villkor tror att rubriken ljuger. Men Valentina Kuprina är stenrik, fast det handlar om runstenar. Det här är historien om den etablerade modeskaparen från Moskva som kommer till Sverige och blir betagen av vikingarnas runstenskonst. Mest av en slump börjar hon måla runstenar på silke, men tillför sitt eget temperament i form av en särpräglad färgsättning och ibland varsamma tolkningar av originalmotiven.
Vid hennes första svenska utställning, i Åkersberga norr om Stockholm 1996, undrade en kritiker hur hon bara kunde måla svenska runstenar i ryska färger. Men kritiken drunknade snart i den massiva uppskattningen från annat håll. Valentinas sidenmålningar började dyka upp i det dåvarande nordiska kulturcentret i Hässelby Slott, i skyltfönstret hos Handelsbanken i Stockholms city, på Sigtuna museum… Numera känner man till hennes färgsprakande sidendukar i bl.a. Helsingfors, Oslo och på Isle of Man. Och när Leif Erikssons millennieutställning hade urpremiär på Smithsonian Institute i Washington hörde museishopen av sig och bad att få överskickat ett antal av hennes dukar och schalar. Eftersom senare tiders analyser av pigmentrester på runstenar visar att vikingarna själva älskade färg finns det en god chans att de själva också hade gillat sin ornamentik, sedd med ögon från Gårdarike.	Numera har förlagan till den ovan avbildade runstenen vid Tierps kyrka i Uppland svåra skador i övre högra hörnet, men noggranna källstudier och lite fantasi gör målningen komplett.
Lika sprudlande på vernissager som i sitt arbete. Valentina Kuprina ställde ut på Galleri Embla på Hornsgatan i Stockholm sommaren 2002.	Den första varelse som möter oss när vi besöker familjen Kuprin-Kuprina i lägenheten i Solna är Runic, en fyrbent, brun trasselsudd som hälsar oss översvallande och svårhejdbart. "Han förstår bara ryska", förklarar Valentina och hojtar muntert ett obegripligt kommando till hunden. Det behövs inte lång stund med matte för att inse var hunden fått inspiration till sin personlighet. Valentinas händer och ansikte är i ständig rörelse, piggt, nyfiket och oerhört levande. Kameran går för högtryck, och på varje bild visar Valentina en ny sida av sin mimik. Vid vårt besök har familjen just återkommit från ett besök i Moskva. Det gamla hemlandet verkar omfattas av ganska blandade, och ljumma, känslor. Det ryska passet, med bilden av den ryska dubbelörnen på pärmen, kommenteras med "kycklingen från Tjernobyl". Och när vi pratar om Valentinas gedigna, femåriga utbildning vid Konsthögskolan i Moskva berättar hon att det var en hård skola. "Man fick lära sig massor om teckning, målning och komposition. Och så om kommunismen, förstås."
Flytten till Sverige var från början högst motvillig. Valentina Kuprina var ett aktat namn i Moskvas modekretsar, med alla förutsättningar för en internationell karriär och goda villkor, arbetsmässigt och ekonomiskt. När hennes man, Sergei Kuprin, biomedicinsk forskare, inbjöds att arbeta vid Stockholms universitet, ville Valentina alls inte följa efter. Men det var då, 1991. Numera betraktar hon sig som svensk och är glad att barnen får växa upp i Sverige. "Ryssland blir nog bra om 40 år eller så, just nu pratar alla bara om pengar." Sergei är i högsta grad inblandad i projektet. Det är han som organiserar letandet efter nya runstenar och som ansvarar för Valentinas plats i cyberrymden (www.algonet.se/~runesilk). Sökandet är systematiskt, och har fört familjen från Lund i söder till Gävle i norr. Sergei fotograferar förlagorna, men det är Valentina som klappar och kramar runstenarna. Här handlar det om äkta kärlek. Från modedesign via silkemålningar av landskap och stilleben till dagens personliga och utsökt vackra förvaltande av ett tusenårigt formspråk - av alla sätt att bli stenrik på måste detta vara ett av de trevligaste. Och Valentinas täta, blixtsnabba leenden bekräftar den tesen. Copyright ©: Anders Rydell, text och foto Porträttet publicerades ursprungligen i tidningen Journalen nr. 3, 2002. Flera bilder av Valentina Kuprinas arbeten nedan.	Valentina Kuprina jobbar snabbt och koncentrerat, och njuter uppenbart av sitt arbete. Förlagan från Danmarks kyrka i Uppland är noga fotograferad, studerad och uppskissad på tyget. Ett drakhuvud växer fram under konstnärens händer. Ett viktigt moment är att studera och kontrollera hur färgen flyter på vävens avigsida.

Stenrik textilkonstnär