Det här urvalet bilder publiceras efter moget övervägande och med en kittling i magen. När allt kommer omkring är jag inte ens heltidsfotograf. Jag har ingen formell utbildning på området. Jag har utvecklats från en habil amatör med människointresse, bildsinne och anständiga verktyg till en deltidsfotograf med krav på mig att producera resultat
på professionell nivå.
På vägen har jag naturligtvis samlat på mig massor av tekniska färdigheter som den habile amatören saknade, även om det fortfarande finns åtskilliga områden där jag har kunskapsluckor. Utrustningen ligger numera på nivån "tillräckligt bra" för de professionella områden jag arbetar inom, och jag vill gärna tro att min bättre
teknik bakom kameran inte har utvecklats på bekostnad av människointresset och bildsinnet.
Jag har i massor av år fått höra att jag har en välutvecklad känsla för porträtt. De avporträtterade har inte alltid visat sin allra vackraste sida, men jag tycks ha en mer eller mindre intuitiv förmåga att fyra av kameran i just de ögonblick när personligheten låter sig fångas på bild. Kanske finns det ett samband mellan det och mitt beslut att
välja en psykologutbildning efter gymnnasiet.
Boken med Elsebeth Lavolds stickdesign med inspiration från vikingatida ornamentik, Vikingamönster i stickat, arbetades fram under 1997. Vi var helt överens om att jag skulle göra den grafiska formgivningen och att vi skulle använda ett par av mina föremålsbilder, men jag hade varken kunskaper, utrustning eller
självförtroende nog för att också stå för modellfotot. Det uppdraget gick istället till Per-Erik Berglund, Znapshot AB, en oerhört duktig fotograf och dessutom en sällsynt trevlig person.
Jag var med vid varenda plåtning och sög i mig ärkeproffsets arbetssätt som en tvättsvamp. När boken Stickat med I-snoddar
några år senare skulle produceras var Elsebeth och jag överens om att det fanns anledning att testa om det skulle gå att kombinera mitt sinne för porträttfotografi med modellbilder. Vi ville undersöka om det gick att arbeta fram en stil med mindre av traditionell posering och attityd hos modellen och mera försöka väcka känslan hos betraktaren av att ha råkat komma in
mitt i ett skeende, gärna i en mångtydig situation om bilden och plagget lämpar sig för det.
Vi genomförde att antal provplåtningar och Stickat med I-snoddar blev den första boken med alltigenom mitt foto. Det har i skrivande stund blivit ytterligare åtta böcker sedan dess. Är du nyfiken på resultatet kan alla helsidesbilder ur de nyare böckerna
ses på undersidor till www.ingenkonst.se/desel_s.htm. Jag står i djup tacksamhetsskuld till Per-Erik Berglund och jag tror nog att han förlåter mig för att jag har givit mig in på hans revir. Med Pelles suveräna känsla för att fotografera bl.a. silver och mat saknar han knappast uppdragsgivare. Du hittar honom på www.znapshot.se.
Via mitt skrivande och uppdrag som porträttör av artister, konstnärer och konsthantverkare utvecklade jag mina kunskaper inom reportage- och featurefoto - det föll sig ganska naturligt att illustrera artiklarna med egna bilder när jag nu hade både utrustningen och intresset. Åtskilliga av bilderna i portfolion har den sortens bakgrund. Fem bilder
ur ett reportage om keramikern Rebecca Liljefors ingår i kollektionen (www.ingenkonst.se/keram0s.htm), och ett komplett porträtt med text och bild av textilkonstnären Valentina Kuprina ur samma artikelserie finns på www.ingenkonst.se/kuprina.htm.
Under en stor del av mitt
yrkesverksamma liv har jag haft min huvudsakliga inkomst som vissångare, tills tillvaron förde mig på delvis andra vägar. Därför har det varit naturligt att emellanåt fånga estradartister på bild, både sådana som jag känner som kolleger och därför kunnat komma mera nära, och sådana där jag "bara" funnits i publiken när de uppträtt.
Naturen skapar
också, hos mig som hos så många andra, lusten att fotografera, även om jag oftare väljer detaljerna än de stora vyerna. Någon har beskrivit bildkonst som "ett utsnitt av verkligheten, sedd genom ett temperament", och jag menar att det är giltigt också för den del av bildkonsten som heter fotografi. Valet av utsnitt, valet av millisekund att fyra av kameran och en
mängd andra beslut är ju bakgrunden till att om man aspirerar på titeln fotograf räcker det inte med att "ta" en bild; man skapar den.
Ibland är den processen ytterligt strukturerad, som vid modellfotograferingarna, där varje miljö, varje bländarval, varje stativplacering, varje vinkel på reflektorskärmen och mängder av andra detaljer är medvetet
uttänkta. Andra gånger visar sig temperamentet från en betydligt mera omedelbar sida, som vid natur-, stadsmiljö- och kanske framförallt ögonblicksfotografi. Då handlar det mera om "det här fick jag syn på, och det vill jag bevara och dela med mig av i form av ett foto." I lyckliga stunder kan mina val och mitt temperament bidra till att du ser saker som du annars
inte skulle ha sett, och att den upplevelsen tillför dig något.
Två händelser har varit avgörande för mitt beslut att publicera även bilder som inte har med Elsebeth Lavolds stickdesign att göra. På en fotomässa 2004 hade jag med mig två böcker med mina bilder, och kom att visa dem för redaktören för en fototidskrift. När jag berättade vilken förhållandevis enkel kameramodell jag hade arbetat med utbrast han
med uppenbar häpnad: "Det här bevisar den gamla tesen om att det inte är utrustningen utan personen bakom kameran som betyder något för resultatet!" Även om såväl den förnämliga optiken som efterbehandlingen och trycket ska ha sin del av äran så var det en kick för självförtroendet.
Nästa händelse inträffade när jag hade börjat umgås mera konkret med
planerna på att publicera en portfolio. Ett antal personer i min omgivning, både "normala" bildkonsumenter och vana bildbedömare, utsattes för ett större antal bilder och ombads att betygsätta dem. Bland dessa fanns en god vän, fotohandlare och fotolärare. I några fall kom han med skoningslös och rättvis kritik, men däremellan lät han undslippa sig: "Du tar den
sortens bilder som jag önskar att jag kunde ta!"
Låter det skrytsamt att redovisa de här kommentarerna? Syftet är inte självförhärligande, utan ett sätt att förklara bakgrunden till att en f.d. amatör blivit kaxig nog att lägga ut sina bilder på webben, även om en och annan heltidsfotograf möjligen kan känna sig trampad på tårna. Men rekryteringen till proffsnivå måste ju ske någonstans ifrån.
Det finns ingen formell utbildning till vissångare, utan min väg till det yrket gick via harvande i mindre sammanhang tills jag hade tillräckligt med erfarenhet för att leva på mitt sjungande.
Analogin haltar i minst två avseenden: Till fotograf kan man utbilda sig på formella vägar, och jag har den största respekt för "legitimerade" fotografer - det
ligger inget egenvärde i att vara självlärd eller informellt utbildad. En viktigare skillnad är att jag aldrig skulle överväga att ta brödet ur munnen på mina heltidsverksamma kolleger genom prisdumpning. Facklig medvetenhet och alltför många upplevelser av att ha missat speljobb till "tvåhundrakronorstrubadurer" är för mig effektiva argument mot priskonkurrens. Om
mina bilder är "tillräckligt bra" kostar de också därefter.
Men det är inte i första hand för att sälja bilder och fototjänster som jag har lagt ut min portfolio. Det är min passion för bilder och de känslor de kan väcka som varit drivande, och det är av mindre betydelse om du som bläddrar bland bilderna är en art director med feta konton eller en fotointresserad privatperson som aldrig skulle betala för
en annan persons alster.
Det är inte ens alla bilder där originalen håller rent tekniskt för kvalificerad professionell användning (och det redovisar jag självfallet om du frågar). De har tagits med stor spridning i utrustningskvalitet, med såväl analoga som digitala kameror och varierande nivå på optiken, så det är inte teknisk kvalitet som väglett
urvalet av bilder.
Istället är det det emotionella innehållet som styrt. Om du känner att du i ett eller annat avseende blivit berikad av att ta del av ett utsnitt av verkligheten, sett genom Anders Rydells temperament, så är det viktigaste syftet uppnått. Kommentarer är välkomna. Mejla till anders.rydell(a)ingenkonst.se.
Anders Rydell |
